9 KNEP FÖR HUR DU (ENKELT) LÄR KÄNNA DIN KROPP

Det här inlägget utgår ifrån en lista som jag ursprungligen skrev till mig själv för ca två år sen, som jag nu har bättrat på och omformulerat lite. Som ni vet är jag en människa (surprise!!!). Och som människa har jag dåliga dagar (också surprise!!) då jag inte trivs med mig själv och min kropp. Om du, som jag, är människa kanske du känner igen dig i detta och då hoppas jag att denna lista kan hjälpa dig så som den hjälpt mig, ibland dvs. För det vore att ljuga att påstå att några rader visdomsord hjälpt mig genom de tuffaste stunderna. Ibland orkar man inte läsa, ibland vill man bara ligga i ett mörkt rum tills solen går ner och dagen är över. Dessa dagar är klyschiga "self love-citat" troligtvis det ABSOLUT sista man vill ägna en tanke åt.

Denna lista är nog mer användbar de dagar då ångesten är lite puttrande och de kritiska rösterna lite mumlande. Alltså typ i vardagen. Dessa knep kan hjälpa dig lära känna din kropp och hur du på bästa sätt kan ta hand om den, även i de stunder då du inte tycker den förtjänar att visas kärlek. För det är just i dessa stunder, som din kropp, mer än någonsin, förtjänar respekt, ömhet och omhändertagande.

1. Respekt > Kärlek

Första steget är att släppa alla krav på att du nödvändigtvis måste älska dig själv. Detta kan bara skapa mer prestationsångest när du känner att du inte lyckas. Att älska är riktigt svårt och i synnerhet att älska sig själv. Så att förlita sig på att ens kärlek till sig själv kommer göra att man tar hand om sig är som att hoppas på snöfall i Amazonas. Du måste ta hand om dig själv även om du inte älskar dig själv. Det handlar om att visa din kropp respekt. Vad det i sin tur innebär för dig måste du komma underfund med själv. R.E.S.P.E.C.T find out what it means to YOU.

2. Gå runt naken (hemma)

För att förtydliga så uppmanar jag alltså INTE till nudism på allmänna platser eller blottning för den delen. Men att gå runt mer naken hemma eller i minimalt med kläder kan hjälpa dig bli mer kompis med din kropp. Rör dig fritt och var inte rädd för speglar. Jag fick ofta höra när jag gick i behandling för ätstörningar att jag skulle undvika beteenden som att granska mig själv i spegeln samt klämma och känna på min kropp. Jag tycker detta är FEL. Betrakta dig själv länge, kanske t.o.m längre än vad som känns bekvämt, vänj dig vid din egen spegelbild och med tiden kommer du oundvikligt att lära dig acceptera den. Likaså ser jag inget problem med att klämma och känna på sin kropp, det kan hjälpa dig få en närmare och mer intim relation till den men tänk på narrativet du använder i ditt huvud när du gör detta. Peta inte på dig själv i syfte av att kritisera dig själv och finna fel, gör det av nyfikenhet för att lära känna dig själv bättre. Om du ska reparera en bil så tjänar det ingenting till att bli arg på motorn för att den är trasig eller sparka på däcket för att det fått punka. Undersök istället motorn, smörj den med olja om så behövs och identifiera vad som orsakade punkan på däcket. Då kommer bilen rulla mycket längre i fortsättningen. Acceptera de förutsättningar du föddes med och lär dig jobba med dem istället för emot dem.

3. Var din egen förälder...

Precis som ditt liv var dina föräldrars ansvar fram tills att du var 18 år så är det nu DITT ansvar. Förhoppningsvis hade du en bra uppväxt med föräldrar som tog hand om dig och älskade dig oavsett hur du såg ut eller hur väl du presterade. Vilka är då bättre att imitera än dina egna föräldrar när det kommer att ta hand om dig själv. Minns du hur de la fram grönsakerna på tallriken först, sa åt dig att gå och lägga dig i tid på kvällarna, borsta tänderna två gånger om dagen och gå ut och leka istället för att uggla framför TV:n. Ja, exakt så ska du tala med dig själv, men inte för att du hatar dig själv utan för att du vill ditt eget bästa, precis som dina föräldrar ville.

4. ... eller var ditt eget barn

Om ovanstående inte passar in på dig och din uppväxt inte var så varm och kärleksfull som jag beskriver, så försök istället betrakta dig själv som ett litet barn du måste ta hand om. Hur skulle du tala till det barnet, vilka råd skulle du ge henne och hur skulle du behandla henne. Jag tror inte du skulle kalla henne ful, lat och otillräcklig. Om hon skulle känna sig så så skulle du snarare trösta henne genom att säga att hon gör så gott hon kan och mer kan hon inte göra, du skulle försäkra henne om att hon är tillräcklig precis som hon är. Med det sagt skulle du troligtvis inte låta henne äta godis sju dagar i veckan och spela datorspel hela dagarna. Ta hand om dig själv som du skulle ta hand om ditt eget barn.

5. Ändra narrativet

En mycket liten men betydelsefull förändring som jag short är att ändra hur jag formulerar mina självkritiska tankar. Numera skulle aldrig säga eller ens tänka "Jag ÄR ful/lat/otillräcklig/ensam/misslyckad/oönskad etc." istället formulerar jag det som "Jag KÄNNER MIG ful/lat/otillräcklig/ensam/misslyckad/oönskad etc.". Att identifiera sig med dessa adjektiv leder inte till något gott men att erkänna att man känner sig så ibland kan upplevas som befriande. Känslor är dessutom temporära, dvs att de går över även om det inte alltid känns så. Lovar!

6. Rör på dig

Oavsett om det är en lugn promenad, ett högintensivt träningspass eller en meditativ yoga. Fokusera på dina sinnesintryck och våga känn efter i kroppen. Vilka muskler arbetar och vilka slappnar av? Vilka leder samarbetar för att du ska kunna röra dig framåt? Är du stel någonstans? Hur djupt andas du och vart går syret? Betrakta din kropp som den vore en maskin utifrån. Var nyfiken dess styrkor och svagheter istället för dömande av dess prestation.

7. Duscha in känslorna

Ångest beror oftast på två eller fler känslor som krockar och skapar kaos i huvudet. Om du, som jag ibland, kan finna dig själv helt tom (men samtidigt full av ångest) stirrandes in i väggen, kan jag rekommendera en dusch. När jag får ångest manifesterar den sig ofta i kroppen och jag kan då uppleva det som att jag sväller och tar upp hela rummet, samtidigt som jag känner mig tunnare och mindre än någonsin. Det är en svår känsla att förklara men man kan säga att jag känner mig som väldigt, väldigt utspädd blandsaft i en väldigt, väldigt stor kanna, if that makes any sense, haha. I dessa stunder av ångest kan jag göra nästan vad som helst för att få känna något, en kram kan absolut hjälpa men om jag är själv så är en varm dusch ett alldeles ypperligt alternativ. Kryp ihop till en boll, blunda och låt vattnet rinna över dig, låt värmen och ångorna omfamna dig och känn konturerna på din kropp åter bli tydliga. Efter duschen kan du smörja in dig med en väldoftande kräm, ge dig själv en kram, luta huvudet på axeln och gråt en skvätt om du känner för det. Vad du än gör, fly inte känslorna för de kommer ikapp så småning om.

8. Stäng av telefonen

Ibland kan det råda radiotystnad från mig i flera dagar. Det är inte nödvändigtvis för att jag mår dåligt eller har ångest. Det är bara FÖRBASKAT SKÖNT att inte behöva känna att man ska hålla sig uppdaterad på allt och alla hela tiden, utan faktiskt bara fokusera på sig själv. "Comparison is the thief of joy" brukar man ju säga och att jämföra sig är mänskligt, vi gör det hela tiden medvetet som omedvetet när vi sitter på tunnelbanan, går på gatan, jobbar etc. Men det främsta forumet för jämförelse är utan tvekan Sociala Medier, så att ta en paus därifrån kan absolut hjälpa om man vill rikta fokuset inåt.

9. Gör tacksamhetsövningar

Din kropp är faktiskt fantastisk oavsett om du älskar eller ens gillar den själv. Den bär dig genom livet, hjälper dig andas och blinka och pumpa runt blodet i din kropp. Kanske har du t.o. m lyxen att kunna gå, stå och springa. Du kan se solen gå upp, höra barn skratta, känna doften av nyklippt gräs och uppleva smaken av lussebullar, du kan förflytta dig från en plats till en annan utan ett fordon, du kan flyta på vattenytan, lyfta tungt och så mycket mer, allt tack vare din fantastiska kropp. Påminn dig själv om det oftare än bara ibland, antingen genom att skriva ner det eller säga det högt för dig själv.

Ta hand om dig! <3