Nästan på dagen för två år sedan bestämde jag mig för att klippa av mitt långa hår. Klockan var någon gång efter midnatt och jag fick för mig att jag skulle vara så mycket snyggare och så mycket lyckligare om jag bara hade en bob-frilla. Sagt och gjort, håret rök och morgonen efter vaknade jag som en helt ny människa. Lyckligare? Tveksamt. Snyggare? Tveksamt. En lärdom rikare? Tveklöst!
De som känner mig vet att jag går mycket på magkänsla vilket ibland resulterar i något impulsiva och kanske dumdristiga beslut men jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt heller. Min spontanitet resulterar ofta i att jag gör saker jag är rädd för och ibland går det som tänkt, ibland inte, oavsett vad så har jag lärt mig något. Här är vad jag lärde mig av att gå från långt svall till kort bob.
HÄSTSVANSEN WAS NO MORE
För mig som tränar en hel del var detta ett större problem än man kan tro. Nackhåret var konstant smutsigt och flottigt eftersom det var omöjligt att få upp de korta nackhåren i en hästsvans. Oförmågan att sätta upp håret i en slät toffs när det var smutsigt innebar även att min tid mellan tvättar förkortades och mängden torrschampo jag konsumerade ökade. Dyrt, jobbigt och fult.
EN OFRIVILLIG POJKE
Ett annat dilemma jag ställdes inför var det faktum att jag inte längre kände mig bekväm med att gå osminkad, något jag vanligtvis gör majoriteten av tiden. Frisyren fick mig att känna mig som en pojke. Fullt beslutsam om att inte se ut som Jonathan Lejonhjärta sminkade jag mig därför varje dag. Det resulterade i sin tur i sämre hy och kortare sovmorgon. eller nåt.
TUNT HÅR ÄR TUNT, OAVSÄTT LÄNGD
Det argument som till en början fick mig att vilja klippa av håret var att det skulle se tjockare ut. I call BULLSHIT. Håret var och upplevdes lika tunt även när det slutade vid öronen. Om du vill få tjockare hår så fokusera på produkter som skapar volym eller sätt in löshår, för att klippa kortare frisyr kommer inte ge dig det resultat du vill ha. Lovar!
HÅRET VÄXER UT- TILL SLUT
Det mest fantastiska med hår är väl att det växer ut igen, och glad är jag för det! Vad jag inte räknade med var dock hur lång tid det skulle ta. Nu, två år senare är jag fortfarande inte tillbaka till den längd jag hade innan jag klippte mig. Att kapa mer än en decimeter av ditt hår är inte densamma som att klippa topparna, det har jag lärt mig den hårda vägen. Att mitt hår dessutom var sönderblekt och gick av konstant gjorde inte heller att det gick snabbare. Lesson learned kan man säga.
Hoppas du som går i tankarna om att byta frisyr känner dig lite klokare efter detta inlägg. Men kom ihåg, om det finns en chans på miljonen att det kommer göra dig lyckligare så gör det bara, håret växer som sagt ut!
Xx