Kära vänner. Nu var det länge sen och det har hunnit hända en hel del sen sist vi hördes. Jag har bland annat varit en sväng i Göteborg för att köpa en soffa, blivit antagen till universitetet i höst, avslutat min praktik på Seezona och Aeryne samt börjat på ett nytt jobb. Ja, ni hör ju, en hel del. Men min absolut största bedrift denna somnar är nog ändå att jag läst ut första delen i Sagan om Ringen-triologin. It had a long time coming, kan man säga. Jag fick nämligen boken i julklapp av min morbror år 2001. Det tog bara 20 år för mig, haha!
// Skjorta - HÄR (klick!) // Jeans - HÄR (klick!) // Skor - Vintage Chanel // Kjol - HÄR (klick!) // Topp - HÄR (klick!) // Jacka - HÄR (klick!) //
Från en sak till en annan- mitt nya jobb är på ett av mina favorit-klädmärken sedan många år tillbaka, inget mindre än Stylein. Känns faktiskt lite overkligt att jag får möjligheten att jobba med ett klädmärke som jag tyckt om så länge. Dessutom består teamet av världens gulligaste, finaste och mest peppande människor! Jag känner mig verkligen lyckligt lottad över att nu få kalla mig en del av det! <3
// Klänning - Stockholms Stadsmission (saknar label) // Sandaler - HÄR (klick!) // Väska - HÄR (klick!) //
Jag nämnde även att jag ska börja plugga i höst och nu är ni säkert nyfikna. Eller inte alls, mest troligt är att ni inte kunde bry er mindre men jag säger det ändå. Jag ska läsa Modevetenskap vilket ska bli otroligt kul! Då jag inte har den blekaste aning om vad jag vill göra med mitt liv och dessutom är extremt skoltrött så valde jag att välja en utbildning helt utifrån intresse. Jag har även bestämt mig för att se första tiden tillbaka i skolbänken lite som ett test på hur jag reagerar på att vara tillbaka i den miljön. Men mer om det i ett senare inlägg tänker jag.
För att göra plats i schemat för jobb och skola så var jag tvungen att avsluta ett annat mycket lärorikt kapitel i mitt liv. Den sista fredagen i Augusti blev jag avtackad på Seezona och Aeryne. Det bjöds på lunch från Mahalo och förutom många kramar och lite kläder fick jag en blombukett större än månen. Det var Helander som hade valt ut blommorna och hon är verkligen bäst på buketter, hon överträffar sig själv varje gång, fick en annan jättevacker när jag fyllde år i maj också. Det kändes vemodigt att lämna alla och då jag är värdelös på att säga hejdå så vägrade jag ta ordentligt avsked. Det blev ett sedvanligt "Vi ses!" innan jag tryckte ner mina hundra par skor i väskan och lämnade kontoret för sista gången.