top of page

HUR MAN SKAKAR AV SIG OVÄLKOMNA FRIARE

Som jag nämnde i föregående inlägg har jag ett återkommande problem. Det har hänt vid fler än ett dussin tillfällen att jag blivit "uppraggad" på/i närheten av Sergels Torg av diverse män med alldeles för bra självförtroende. Inga äckliga gubbar som tur är utan endast killar i min egen ålder men ändå tveksamt om vissa av dem har alla hästar hemma, haha! Har varit med om SÅ många skumma individer alltså! En som försökte bond:a över handkräm och tryckte upp sin tub från The Body Shop rakt under näsan på mig. En annan som kommenterade mina skor och sa att de sig ut som jag kunde gå på månen med dem, en tredje som ville diskutera mina läder-byxor, en fjärde som sa att han sprungit efter mig 200 meter på drottninggatan. Ni hör ju. Eller som idag då, när en snubbe i vit tracksuit med guldkedje-motiv á la 2012 plötsligt gled upp brevis mig i trappan där jag satt och åt min kvarg. Jag antog att han ville se lite avslappnad och "skön" ut när han i princip la sig över fem trappsteg men det såg mest krystat ut.


Han inledde med att ställa frågan "Heej, har du en minut?" och redan där begick jag samma misstag som jag ALLTID gör pga min oförmåga att komma på lögner och bortförklaringar på kort tid. Jag sa "Ja."


Sen fortsatte den enormt stela konversationen med att han frågade mig allt möjligt, allt ifrån vad jag pluggade, vilka intressen jag hade, hur jag gillade att klä mig, vilka serier jag kollar på samt en otroligt utförlig beskrivning av konsistensen på kvarg. Ni hör ju. Det hela slutade med att jag gav honom mitt nummer. IDIOT! Jag hade ju bara kunnat säga nej eller i värsta fall skriva ett felaktigt nummer. VEM i sitt sinnes fulla bruk ger ut sitt nummer till en främling på plattan?! Jag blir så arg på mig själv när jag tänker på det.


Mitt problem är inte att jag är lättcharmad eller blåst, tro mig, jag har svårt att bli kär allra mest i en random snubbe som jagar ikapp mig på stan. Mitt problem är snarare att jag helt saknar både hjärtat att avvisa dessa killar samt hjärnan att komma på bra ursäkter till att jag inte vill ha långa konverationer och handkräm, kvarg och glittriga skor. Jag hade haft lättare att avvisa dessa individer om de varit otrevliga eller gjort närmanden men alla har ju varit trevliga. Udda, opassande och ovanligt sociala, absolut, men trevliga. Jag tror också alltid gott om människor tills de bevisar motsatsen och därmed behandlar jag alla så som jag själv vill bli bemött oavsett om de är främlingar eller ej. Jag ser inget skäl till att vara otrevlig mot någon som ditintills bara gett mig komplimanger. Men med det sagt känner jag mig verkligen inte bekväm med att killar kommer fram och vill flörta med mig på gatan. För min egen samt för er skull om ni någon gång hamnar i en liknande situation har jag därför formulerat en lista nöd-lögner man kan dra till med för att skaka av sig dessa ovälkomna friare. Bäst är självklart om man lyckas stå på sig och vara ärlig men om man, likt mig, har svårt för detta så kommer här sex förslag på ursäkter man kan ge.

OBS! Dessa knep är inte fool proof, vissa snubbar är svårare att skaka av sig än andra. Att t.ex säga att man har bråttom någonstans hjälper inte alltid, en kille erbjöd sig en gång att gå med mig dit jag skulle gå och småsprang därmed intill mig hela vägen från Sveavägen till Gamla stans tunnelbana (återigen var jag inte tillräckligt snabbtänkt för att komma på en bättre ursäkt till tidigare avvikelse). AirPods-knepet funkar inte alltid heller tyvärr, i Turkiet (inte kring plattan denna gång) plockade en kille t.o.m ut mina AirPods när jag desperat försökte låtsas att jag inte hörde honom. Ni hör ju, the struggle is real MEN här kommer mina bästa förslag på nöd-lögner som jag hoppas att jag kommer minnas bättre själv när jag skrivit ner dem.

Hoppas aldrig att ni kommer vara med om det jag fått uppleva men om det händer er så hoppas jag att denna lista kommer vara till er hjälp!


Klart slut varulvstjut!

Comments


bottom of page