Att jag använder brun utan sol är ingen hemlighet. Jag är fejkbännans ansikte utåt skulle man kunna säga. The spokesperson of Self-tan, osv. Ja, ni fattar, jag rentav älskar skiten. Och jag skäms inte för att säga att jag använder det. Jag har hört att det finns dem som använder BUS men samtidigt ljuger om att det är deras naturliga hudton när de får frågan. Jag har ingen aning om det är sant men om det är det så förstår jag verkligen inte varför det ska finnas någon skam i det.
Vi alla vet att solens strålar är skadliga och kan orsaka allt ifrån pigment-fläckar till rynkor och värre saker som exempelvis hudcancer. Jag vill varken få cancer eller att min hud ska åldras i förtid så jag gör allt för att skydda min hud från solen därför använder jag religiöst solskyddsfaktor med SPF 50 i ansiktet varje dag, året om. Det innebär dock, som ni förstår, att jag är blekare än Voldemort i mitt naturliga tillstånd. Och jag vill helst inte liknas vid en ondskefull, likblek, ormhybrid, så jag använder brun utan sol. As simple as that.
Som en flitig användare av dessa produkter är jag extremt kräsen och har troligtvis testat det mesta på markanden för att få lite färg. Här är en bild på (några) av produkterna jag har hemma (just nu) för att ge er en bättre bild av min besatthet. Vissa är favoriter som jag köper om och om igen, andra har jag bara testat en gång inan jag ratat dem. Vissa är billiga alternativ medan andra får plånboken att gråta.




Hoppas det här inlägget var hjälpsamt! Puss o kram!